Maido. Sjunde bästa i världen.

Jag skrev en liten teaser på FB där jag berättade att vi minsann tänkte gå på Maido, den sjunde bästa restaurangen i världen enligt branschen och förståsigpåare. Utnämningarna brukar gå av stapeln i Baskien, av förståeliga orsaker. Googla Baskien och Michelin-stjärnor om du inte direkt ser kopplingen.

Maido är ett relativt litet ställe. Man serverar La Cuccina Nikkei, dvs den fusion som uppstått mellan det japanska och det peruanska. Många japaner utvandrade till Peru under 1800-talet. Fisk och skaldjur ”råder det ju ingen brist på” i Peru och det typiskt japanska manglades samman med chili, lime, majs, massvis med rödlök och annat till det som går under benämningen Nikkei. Den gamle, korrupte Japan-ättlingen och f d presidenten Fujimori släpptes ut ur finkan för någon månad sedan btw.

Jag funderade på om jag skulle uppfattas som en brak-svenne om jag fotograferade vår 11-rätters meny i takt med att den kom in, och efter att ha kollat runt i lokalen bestämde jag mig för att, ja, det skulle jag nog. En kvinna strax bredvid var uppe med kameran ibland, en man var upp med telefonen en gång. Så, bildmaterialet är hämtat från InterWebz.

När du kommer in på Maido hälsas du välkommen som på vilken annan krog som helst. När du visats uppför trappan och landat på andra våningen skriker de i personalen som befinner sig i närheten just ”Maido!” Och jag antar att det betyder något i stil med ”vi har tyvärr slut på Dennis-korv, men förtvivla inte ty vi har annat smått och gott”.

Att skriva om de elva rätterna låter inte riktigt göras. Det blir en roman. Men det var smått, och det var förbannat gott för att vara helt tydlig. Små konstverk. Ska kolla igenom menyn vi fick med oss och ge er några av höjdpunkterna. Vinmenyn gick rakt igenom de elva rätterna. Lite goa i luvan blev vi till slut. Saké att börja med, vitt för övrigt, med ett undantag. En peruansk Sauvignon Blanc, en röding från hög höjd i Argentina, annars Europa. Allt från torr vit sherry till en halvtorr Riesling som var magisk…